Strikta samhällen suktar efter sex

Enligt en artikel på idg.se så de tre länder som oftast googlar ordet sex följande: Egypten, Indien och Turkiet – alla tre länder har en genom religion och kultur strikt återhållsam syn på sex. Vidare berättar man att de länder som söker mest på ordet gay är Chile, följt av Mexiko och Colombia – alla tre länderna är katolska med allt vad det innebär i fråga om syn på homosexualitet. Mest sökningar på Hitler har man från Tyskland, Mexiko och Österrike där Hitler åtminstone för Tyskland och Österrikes del är väldigt stigmatiserad.

Det stärker min teori om att tabun, hård social kontroll, strikt religiositet alternativt traditionella värderingar snarare höjer graden av frustration än minskar den. Tabun och stigmatisering snarare höjer attraktionsvärdet än minskar det.

Undersökningar som denna är kanske inte vetenskapliga men för mig utgör de ett starkt argument för att sträva efter en öppen debatt, med så lite av fördömanden och stigmatisering som möjligt. Först när vi har ett tillåtande och öppet samhällsklimat kan vi diskutera svåra frågor på ett bra sätt. Det slutna debattklimatet leder det till att folk sitter lite skamsna i sina vrår och garderobsgooglar efter det tabubelagda och bygger upp en större och större frustration, längtan, fascination eller vad du vill. Sexuell, politisk, religiös eller vad det månde vara. När den fria tanken inte får utlopp på ett ställe pyser det ut på ett annat – men med högre tryck och mer undertryckt längtan.

Låt oss dra fram med skeletten ur garderoberna i vår debatt. Låt oss skapa mer harmoniska och mindre frustrerade samhällen. Sociala förbud och tabun tar inte bort det man vill ta bort, det bara styr om det till det fördolda och skapar frustration.

Vansinnet får bestämma. . .

Vi ska få oss en ny nationalarena för bland annat fotboll. Denna nationalarena ska vara naturlig hemvist för våra viktiga landskamper i fotboll och ska därmed tjäna som symbol för Sverige inom fotboll i synnerhet och i idrottsliga sammanhang i allmänhet. Namnet har ett högt marknadsvärde och ett ganska stort symbolvärde. Det inser vem som helst och just därför borde vi tänka till både en och två gånger innan vi säljer ut det.

Att bara bjuda ut det till vilken jäkla skitfirma som helst och låta dem ladda namnet med sitt varumärke känns både själlöst, enfaldigt och kortsiktigt…. och osäkert. Hur många hade idag velat att nationalarenan skulle heta Skandia Arena? Eller varför inte Fermenta National Stadium? Eller kanske Carnegie Arena?

Varför inte försöka komma på ett namn som är värdigt för en ny arena. Kanske uppkalla den efter en stor historisk person, eventuellt av svensk härkomst, en händelse som haft stor betydelse eller varför inte ge den ett namn som klingar av de värderingar vi vill stå för.

Men pengar är kung och den själlösa jakten på finansiering, ökad tillväxt och ökad konsumtion är våra budord för dagen. Den som önskar att vi skulle stå för andra värden stämplas som flummig och vänsterinriktad. Trist och på längre sikt helt värdelöst för oss alla.

.

.

.

Nyhetsartiklar: DN, SvD, SVT, Aftonbladet,  Expressen

Äntligen en skärpning av reglerna för tokskolor!

Äntligen gör någon någonting för att hejda det pågående vansinnet i landets religiösa friskolor. Jan Björklund och co. lägger i dagarna fram ett förslag som ska försöka stoppa religiösa inslag i undervisningen, läs DN:s artikel eller SvD:s artikel. Det är på tiden och det är en präktig skandal att friskolor fått finnas så länge utan en reglering som denna.

Samtidigt tar man också bort möjligheten för friskolor att ta emot anonyma ekonomiska bidrag. Alla ekonomiska bidrag ska redovisas med avsändare. Som Michael Moore brukar säga: follow the money! En skola som får stora bidrag från fundamentalistiska bidragsgivare får det tveklöst av en anledning och det ska inte få ske i det fördolda.

I min uppfattning räcker inte detta, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Min uppfattning är att religiöst eller politiskt inriktade friskolor överhuvudtaget inte borde ha tillåtits. Det är ett misstag från början till slut.

Alla barn har rätt till en hyffsat objektiv skolgång. För barn till religiöst, politiskt eller på annat sätt fundamentalistiska eller enkelspåriga föräldrar är skolgången ibland den enda plats där de kan komma i kontakt med avvikande åsikter och uppfattningar. Om man berövar barnen denna källa till avvikande tankar riskerar man att beröva dem den sista möjligheten till eget, någorlunda fritt, tänkande.

Nu hoppas jag att detta bara är det första steget mot ett förbud av åsiktsgrundade friskolor.

Jönserierna fortsätter

Ett par dagar efter Irans fördömande av rondellhundsmuhammed fortsätter jönserierna att eskalera precis enligt planerna. Det är som om det vore regisserat av någon form av galen jätteperformancekonstnär. Enligt schemat ska först lokala jönserier utbryta, därefter ska Iran protestera och islamistiska tyckare i den muslimska världen skall visa sitt harm. Sen kommer fredagen och då skall de mindre yttrandefrihetsorienterade imamerna piska upp stämningen under fredagsmässan. Så någon gång under fredagen, veckan efter att Iran protesterat utbryter ”oroligheter” med arrangerade flagbränningar inför ditringda pressfotografer främst i Pakistan och Indien, men även i andra delar av den muslimska världen kan dessa ”oroligheter” blossa upp.

Det roliga är att alla såna här bilder innehåller väldigt lite bilder på folkmassor, de är väldigt hårt beskurna runt själva flaggbrännaren och hans vänner. Om ni undrar över varför det är på det viset kan jag meddela att det beror på att om fotografen zoomade ut lite skulle vi i de flesta fall få se en tom gata runt ett tiotal upprörda fanatiker. Men det blir ju ingen bra bild som man kan sälja, så fotografen zoomar in och får sitt money-shot.

Jag vet att jag sett ett par siter med såna bilder och jag ska leta rätt på dem igen. Så titta tillbaka hit under dagen så får ni se…

Tillsvidare kan vi ju alltid skratta åt denna sida tillägnad en professionell islamistisk protestdemonstrant – the islamic rage boy. Kolla in sajten och bilderna. Det är väl värt ett besök om man tvivlar på samarbetet mellan inringda pressfotografer och de islamister som skapar oroligheter. http://www.snappedshot.com/archives/964-Professional-Protester,-Jihadi-style.html

Länk och miljötips:

För eventuella flaggbrännare som läser detta vill jag slå ett slag för miljön och erbjuda digital, miljöeffektiv flaggbränning på nätet… Klicka på flaggan så bränner du den, ta en skärmdump och skicka till valfri media för att visa din harm över sveriges kättiska beteende.
DN:s artiklar om denna fars: 1, 2, 3. SvD:s dito: 1, 2, 3

Svåröppnade nödutgångar är inte ovanligt.

Enligt DN var minst en nödutgång på det brandhärjade gymmet reglad, något som försvårar utrymning och är emot reglerna. Nu beskriver inte artikeln på vilket sätt dörren var reglad, men den gick i alla fall att öppna, till glädje för den bastubadande mannen som räddade sig ut den vägen.

Min bild är att det är ganska vanligt att man i olika lokaler spärrar av nödutgångar på diverse sätt. Ibland ställer man dit lite bråte i brist på annan plats att förvara det. Andra gånger spärrar man av eller låser dörren för att undvika att folk använder nödutgången som en vanlig utgång. Hur många krogar är det inte som spärrat av nödutgångarna för att hindra att människor smiter in den vägen? Själv kommer jag på rak arm ihåg flera krogar som på olika vis spärrat av nödutgångarna när jag varit där.

Hur många Hisingsbränder ska det behövas innan alla inser att brandskyddsregler inte är till för att ställa till det utan för att undvika en katastrof i händelse av brand. Vid hisingsbranden 1998 var det såvitt jag kommer ihåg så att branden startades i anslutning till en nödutgång. Lokalen var dessutom kraftigt överfylld. Det i kombination med den häftiga brandutvecklingen ledde till att det gick så illa.

Fildelningsdom: Vad betyder det här?

Hovrättens dom i fallet med den 45-årige fildelare som delat ut fyra låtar – ”It must have been love” med Roxette, ”Sarah” med Mauro Scocco, ”There must be an angel med Eurythmics” och ”Vara vänner” med Jacob Hellman – har idag fallit (se not 1, nedan). Domen innebar, liksom i tingsrätten, dagsböter.

Fildelarförespråkarna i Piratbyrån tolkar det som ett klart besked att det är stopp för polisen att genomföra husrannsakningar och kräva ut adressuppgifter från ip-nummer hos operatörerna. IFPI som representerar skivbranchen däremot anser att genom att straffet blev 20 dagsböter för fyra låtar så kommer framtida domar där större mängder utdelat material ingår att utdöma strängare straff och påstår sig därför känna sig stärkta.

Både Piratbyråns och IFPI:s uttalanden är ju partsinlagor och ingår i den retorik man för i syfte att spinna opinionen. Så, eftersom jag inte är särskilt hemma på det där med juridiken, men väldigt intresserad av en bra tolkning av domen så nu frågar jag panelen:

Vad innebär detta rent praktiskt?

Var står vi i dagsläget, är detta ett stopp för polisen, eller är det inte det?

Länkar:

• Jag har tidigare skrivit en kort historik om musikfildelningen, den hittar du här.
• IDG:s artikel och deras fanatiska kommentatorsskara. Debattens vågor går höga och saklighet står vanligtvis inte högt i kurs där.
• DN:s artikel.
• SvD:s artikel.

(1): Den mest logiska domen borde ha varit fängelse för framkallande av fara med tanke på vilken rutten musik han gjort tillgänglig för oskyldiga nedladdare. Jag hade valt att driva den linjen – aklagaren valde fildelningslinjen – därför blev det alltså bara dagsböter. 🙂

Är det någon som tycker att det här är bra?

En granskning av inkomsterna för 198 personer i maktens toppskikt visar att den genomsnittliga årliga inkomsten är strax under 4 miljoner för 2005 eller 15 gånger den genomsnittliga industriarbetaren. Större skillnader har LO inte uppmätt sedan de började med dessa mätningar för 57 år sedan. I undersökningen ingår bland annat 50 verkställande direktörer, dessas genomsnittliga inkomst låg i närheten av 41 gånger samma genomsnittliga industriarbetare.

Grafen visar den utvecklingen av maktelitens inkomster relativtindustriarbetarlönerna.
(från LO:s rapport.)

Nu är undersökningen genomförd av LO och är således en partsinlaga till viss mån, men ändå! Behövs verkligen en inkomster på 41 gånger en normallön för att folk i näringslivets topp ska göra sitt bästa?!? Michael Treschow, th. och kompani brukar ju hänvisa till att incitament behövs för att få ledningen att prestera så bra som möjligt, men för i h-vete! 41 gånger! Ett annat argument har varit att dessa löner behövs för att våra direktörer annars försvinner utomlands. Tillåt mig tvivla. Nämn en svensk toppdirektör som lämnat sitt svenska toppjobb, headhuntad av ett utländskt storbolag…

Naturligtvis rör det sig om att dessa människor i näringslivets topp hamnat i en egen liten subkultur som tappat kontakten med övriga samhället. Relativt varandra i sin lilla maktsfär tjänar de inte så bra. Du kan säkerligen hitta flera på den listan som muttrar om sin dåliga lön till frugan innan sängdags. Grannen, som är vd på en annan börsfirma kanske lyfter 15% mer.

Är det någon som kan hjälpa mig att förstå detta? Varför behövs dessa löner? Om de inte behövs, varför har de uppkommit?

Jag blir bara irriterad när jag läser om sånt här. Inte för att jag missunnar dem att tjäna bra pengar på att göra ett bra jobb. Det som irriterar mig är att deras definition av vad bra pengar är har drivit iväg och blivit fullständigt orimlig.

Länkar:
DN:s publicering av artikeln
LO:s rapport hittar du här.

Vad gör man med denna information?

Jag vet vem mannen är, HIV-mannen som DN, SvD, Aftonbladet, mfl skriver om. Jag har hans namn, hemadress, personnummer, etc. På något sätt känns det som om jag vill göra något med denna information, men ändå inte. Hmmm, det är inte det att han inte förtjänar att hängas ut, men risken är ju att någon dåre får för sig att skipa rättvisa på egen hand om jag skulle droppa namnet lite här och där. Samtidigt är jag angelägen om att så många som möjligt av hans – ska vi kalla dem offer? – får veta vem denna person är så att de kan komma in för test och eventuell vård. Just nu lutar det åt att inte outa…

Oavsett vad jag beslutar så blir det aldrig fråga om att outa honom här på bloggen.

Så… Vad skulle ni ha gjort och varför?

Så fruktansvärt otroligt själviskt och idiotiskt!

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen med flera berättar idag om en ovanligt grisig person. Det är en 32-årig brittisk medborgare som via diverse chat-sidor fått kontakt med och haft sex med ett antal, vad det verkar, yngre tjejer på nätet. Det i sig är väl inget att uppröra sig så förfärligt över. Däremot är det en smula upprörande att han sedan 15 år är HIV-smittad, inte talat om sin smitta och dessutom haft oskyddat sex med dessa tjejer. Hittills har man hittat två tjejer som fått smittan av honom. Fler kan tänkas hittas eftersom endast ett fåtal av hans 130 kontakter ännu hunnit kollas upp.

På ett sätt kan jag tycka att det är jävligt konstigt att man inte går ut med vem det är med tanke på de som behöver testa sig. Var och en som smittats av honom utan att veta om det innebär ytterligare risk för spridning. Han har dessutom enligt ekots sändning 16:45 erkänt vid häktningsförhandlingarna – så att han är skyldig råder inget tvivel om.

Hittills är följande känt om denna underbara filantrop:

– 32, möjligen 33år.
– Har bott i Hässelby, men har nu adresser i Nynäshamn och Skärholmen.
– Dömd för ett flertal brott.
– Har kallat sig Hot Boy eller möjligtvis Hotboy på nätet.
– Brittisk medborgare.
– Ska tydligen se ”mycket bra ut”.
– Har använt sig av sajterna Lunarstorm och Snuttis

Jag har skrivit ännu ett inlägg om denna idiot. Ge mig gärna respons på det inlägget. Det är ett etiskt/moraliskt spörsmål som skulle vara kul att debattera.

Första träffen från Creeper

News flash! 😉

Jag har just sett min blog dyka upp på creepers storebrorsbevakning för första gången. Det verkar som om nån tjomme på försvarshögskolan trillat in. Välkommen! Känn dig övervakad, kompis. 😉

Så här såg det ut:

	hanubabbel.wordpress.com         2007-05-30 16:09:13 - Försvarshögskolan

Religiös galenpanna får ett rätt. . .

DN skriver om al-Qaidas amerikan Adam Gadahn. Han är vit, amerikan, överdrivet religiös och fundamentalist. Visst låter det som en beskrivning av rätt många medborgare i USA. Skillnaden mellan Adam Gadahn och de flesta andra amerikaner är att han är för det första muslim och för det andra, och det är det som gör honom alldeles särskilt ovanlig, han är med i al-Qaida.

I alla fall har han i en ny video hotat USA med diverse påföljder om man inte uppfyller vissa krav. Det är inte det som i första hand fick mig att reagera, det som jag hajade till på var den klarsynthet han uppvisade i sin analys av den utrikespolitik president Bush bedriver. Jag kunde inte sagt det bättre själv:

”George W Bush går till historien som presidenten som drog in sitt land i en serie konflikter i muslimska länder, där USA inte kan segra. Bush har lett in USA på en dödsmarsch”

I övrigt verkar hans uttalande lika förvirrat och vansinnigt som såna här uttalanden brukar vara. Religiöst mässande, fundamentalistiskt svamlande och lite diffusa hot. Om den genomsnittliga talaren på al-Qaidas möten är så här pratig och pompös är det konstigt att dom överhuvudtaget lycks få nånting ur händerna.

Länkar:
Youtube har den senaste videon här
Wikipedias engelska artikel om Adam
MetaCafe har en gammal video med Adam Gadahn

och i Ryssland fortsätter yttrandefrihetens inskränkningar

Många händelser på senare tid visar att Putins Ryssland fortsätter att inskränka yttrandefriheten allt mer. Den senaste händelsen måste nog ändå ses som ett saftigt skott i foten. Det är tavlan här intill som stoppats i tullen på väg ut ur Ryssland eftersom man ansåg att den kränker president Putin.

Tavlan, av konstnärskollektivet Blue Noses var på väg till en utställning i Dresden, Tyskland för att ställas ut. Det roliga är att den ryska tullen nu gjort så att miljoner världen över får se tavlan. Om de bara släppt igenom tavlan och låtit den komma till galleriet i Dresden hade kanske nåt tusental sett den och småskrattat lite. Nu får sig hela världen ett gapskratt. ;-). Det är inte utan att man glädjs lite i smyg åt den fadäsen…

SvD skriver om incidenten

Säpo ger sig ut på banan i mikrofonhatattacken

På säkerhetspolisen har man enligt DN och SvD beslutat sig för att polisanmäla den reporter från Strix som sprutade vatten i ansiktet på miljökämpen Fredrik Reinfeldt. Man menar att det rör sig om ofredande. Tillåt mig att ställa mig lite försiktigt skeptisk till det. Det är kanske olämpligt, klantigt, framfusigt eller eventuellt lite dumt gjort och egentligen ganska roligt – men brottsligt? Reinfeldt borde beväpna sig med vattenpistol och ge igen nästa gång han ska intervjuas av en Strix eller SVT-reporter. Jag tänker mig en statsminister som går från ord till handling och agerar – ungefär som i miljöfrågan där han ju ”plöjer jungfruelig mark”. *asg*

Jag antar att Säpo anser att det blir ett brott eftersom det inte är vilken miljökämpe som helst utan statsministern, men det känns lite tveksamt tycker jag. Handlingen borde inte bli brottslig bara för att det är statsministern som får en liten vattendusch? För jag antar att dom inte skulle polisanmäla det om det var dolda kameran-teamet som var ute på stan och duschade gemene man.

I övrigt verkar det vara få som tycker att det var roligt och det har jag svårt att förstå.
När jag letade lämpligt bildmaterial till det här så sprang jag på en snygg youtubare. Det är en höghastighetsfilm av en kille som träffas av en vattenballong i plytet. Kolla in:

Musikfildelning – en historik.

Än en gång läser vi att skivbranchen knäar enligt en DN-artikel från tidigare i veckan. Nu skriver DN-kultui två artiklar (1, 2) om att detta kanske bara gäller de stora bolagen. Jag citerar den ena DN-artikeln:

”En engelsk undersökning visar att de tio skivorna överst på försäljningslistan minskat med hela 25 procent det senaste kvartalet. Tittar man däremot på de tusen mest sålda syns en ökning. Ett bevis för att färre exemplar säljs men fler titlar.”

Detta låter både rimligt och lovande. Rimligt därför att nedladdning är enklast för den som letar efter storbolagens kommersiellt framgångsrika (?) artister och lovande eftersom det verkar som om småbolagen som ofta drivs i en anda av entusiasm lika mycket som ren och skär vinstlystnad värnar mer om mångfald och kvalitet, i mitt tycke.

Nåväl, för ett tag sedan knappade jag ihop fildelningens historia som jag kommer ihåg den. Jag klistrar in den här…

Om skivbranschen hade varit på tårna och vaknat när Napster exploderade 1999 så hade deras tillvaro sett mycket annorlunda ut idag. Detsamma kan sägas om det som filmbranschen upplevt de senaste åren.

För er som inte kommer ihåg eller var med när mp3-nedladdningen exploderade hos en bredare publik kan jag fylla i historien lite. En historia som i framtiden kommer att refereras till som en intressant case-studie i många universitetskurser i framtiden. En case-studie i stil med:

• När omvärlden förändras bortom er påverkan, gör inte såhär. Inte under några omständigheter, någonsin, på något sätt. Begrips?

Ungefär såhär gick historien:

Under andra halvan av nittiotalet började människor med bredbandsuppkopplingar, främst studenter att förutom den vanliga nedladdningen av spel och program även börjat att ladda ner musik i det då ganska okända komprimeringsformatet mp3. Då var det trots komprimeringen väldigt skrymmande med musik i datorn och därför var det något som främst lockade entusiaster som kanske mera laddade ner musik för att det gick och för att det kändes lite fräsigt och nytt. Många köpte ändå de skivor de laddade ner för man var liksom van att ha konvolutet och en fysisk skiva.

Men allt eftersom fler och fler människor började få snabba internetuppkopplingar, samtidigt som hårddiskstorlekarna och CDR-skivor blev billigare började fler och fler dela med sig av och ladda hem musik. Under slutet av nittiotalet blev det så pass vanligt att det började dyka upp mer allmänt tillgängliga fildelningsnätverk. Det mest kända då var Napster. Napster var det första fildelningsprogrammet som slog igenom i bredare lager. Först så agerade skivbolagen inte alls. De var yrvakna och hade nog inte haft fingret i luften och fattat vilken kraft som låg bakom detta. Verkligheten höll på att förändras för dem – radikalt. (Under de kommande åren skulle en hel ungdomsgeneration växa upp som aldrig betalat för musik – och hur får man en sådan grupp att plötsligt bli betalningsvilliga?)

När så Napster legat ute i några månader började skivbolagen vakna. De agerade då med en slags ryggmärgsreflex och skickade ut sina advokater med stämningar mot upphovsmannen bakom Napster – Shawn Fanning. Föjlden blev att alla fick veta vad Napster var och vad man kunde göra med det. Napsteranvändandet fullständigt exploderade och folk som aldrig annars laddat hem ens ett litet spel började ladda hem musik.

Inte heller nu gick det upp för skivbolagen att deras världskarta var omritad. Man fortsatte att agera som om de som låg bakom Napster var ett piratskivbolag som stal deras musik. De förstod inte att detta var den nya ordningen att inrätta sig i – om man slog ihjäl Napster så skulle nya nätverk öppna. Visst hade de all rätt att försöka stoppa Napster och få betalt för den musik de faktiskt finansierat inspelningen av och promotionen för. Men det de borde ha gjort är att fort som ögat se till att ta fram ett legalt och attraktivt alternativ. Det gjorde man dock inte och till viss del kan man ju förstå dem.

Denna nya världskarta måste varit skrämmande för alla skivbolagsledningar. Enligt den gamla ordningen hade skivbolagen mer eller mindre ensamrätten till distributionskanalerna, CD-pressarna och hela produktionskedjan inklusive dyra studios. I den nya världsordningen kunde vem som helst – som hade en snabb uppkoppling, lite teknisk utrustning och lite know-how kortsluta hela kedjan från skapandet av musik till distribution till slutkonsumenten. Det enda som bolagen hade kvar var en sjujäkla massa know-how om branschen, duktiga producenter och en enorm erfarenhet av promotion. Och det är inte så bara, det borde man tagit fasta på och fokuserat på istället för att bedriva krig mot en hel generation av deras bästa potentiella kunder.

Åren gick och skivbolagen presenterade det ena halvhjärtade försöket att erbjuda lagliga nedladdningsalternativ efter det andra. Napster lyckades man slå ihjäl 2001, men då var det redan försent. Idag finns tiotals fildelningsnätverk som distribuerar miljontals mp3-filer dagligen och branschen har fortfarande inte en bra, prisvärd tjänst med stort utbud ute på banan. Fortfarande jagar man runt med sina advokater och lobbyorganisationer. Man ropar på strängare lagstiftning, man kräver rätten att få lagra enskilda nedladdares IP-nummer, man kräver polisinsatser. Detta mot den grupp som, om man vaknat i tid kunde varit deras bästa kunder. Tragiskt är ordet. Bilden nedan visar försäljningen av antalet guld, platina, multiplatina och dimantsålda album i USA från 1957-2005.

Skivbolagen har all rätt att få betalt för sina ansträngningar, precis som du och jag förväntar oss lön när vi går till jobbet, men jag tror att de skulle vinna mer på att verkligen anstränga sig för att få ut en billig, välsorterad tjänst på banan. En tjänst där man utan läskiga DRM-inskränkningar kan välja från hela skivbolagens enorma utbud av fantastisk musik som de gett ut genom åren. Jag skulle så gärna vilja kunna få tag i obskyra titlar från förr, titlar som kanske aldrig någonsin kommer att pressas på CD. Musik kan enkelt distribueras över nätet och till nästan ingen kostnad. De skulle kunna få betalt för musik som annars aldrig hade blivit såld. Men det är inte bara sån musik som de skulle kunna tjäna mer pengar på, även mainstreammusik från idag skulle köpas från en sån tjänst.

Idag är det lättare och snabbare att få tag på senaste hitskivan från ett illegalt alternativ än ett legalt, för att inte tala om obskyra titlar, de finns ju bara-illegalt och det är ju helt otroligt!!!

Detta blev ett långt inlägg och om du läst ända hit så hoppas jag att du kan ge en kommentar. Kanske kan jag få nåt tips på bra legala vägar till bra musik?

Charterfyllan som gick åt pipan

Två svenska helyllekillar har tydligen varit på semester i Torrevieja, Spanien och nitat och rånat en handikappad 17-årig inföding, artikel här. Det var ju himla bussigt gjort. Till skillnad från alla andra svenskar som åker på charter och beter sig som vilda apor så åkte faktiskt de här killarna dit och ska avtjäna lite tid på spansk ungdomsanstalt. Jag antar att min egen värsta dagenefter-ågren bleknar en smula i jämförelse.

Killarnas försvar är ändå det roligaste. Deras motiv till att ha nitat killen är att de trodde att han skulle smitta dem med någon, oklart vilken, sjukdom när han försökte värja sig mot deras rån.

Är det inte rimligt att anta att en person som man rånar kan tänkas försöka försvara sig. Därför bör man om man är lite slug, låta bli att råna folk så att man inte behöver nita dem och därmed slippa få någon, oklart vilken, sjukdom. 😉

Könsbyte, webfrågor och humor.

I DN är dagens webfråga om man vill byta kön. Det är så himla roligt med människors svar på den typen av frågor. Uppenbarligen är det fler än jag som alltid klickar på det mest udda alternativet. Hittills tyder i alla fall resultatet på att fler än jag har samma hobby, eller så är svenskarna mer transsexuella än jag trodde.

Sjukvården kommer att få det körigt värre nu när man enligt DN tänker underlätta för de som vill byta kön att få könsbytet godkänt. I runda slängar kommer alltså 800.000 svenskar att stå på kö nästa sommar.

I en värld där allt måste mätas upp i penningvärde. . .

… måste mobbarnas offer få skadestånd innan krafttag sätts in. Där måste miljöeffekter förstöra egendom som värderas i pengar innan någon reagerar. I den världen är en skadlig produkt någonting man drar tillbaka först när publiciteten riskerar att förstöra producentens resultat. Där hanteras arbetare i tredje världen bara precis så medmänskligt att man inte drar på sig dålig press på huvudmarknaderna. I den världen räddas djurarter först när man kan räkna hem räddningsaktionen i potentiella framtida intäkter inom turism och skogar skövlas så länge de är mer värda som papper eller ved än de är som andningshål för våra djur och växter. Vi är inte där riktigt ännu, men vi är på god väg…

En australisk pojke har tilldömts ett skadestånd motsvarande ca. 1,2 milj. kr. Skadeståndet får han för att skolan inte agerat tillräckligt kraftfullt mot mobbningen av honom under skolåren. Jag antar att mobbning efter det skadeståndet blir en prioriterad fråga skolorna i pojkens delstat. I Sverige ser vi inga såna skadestånd, vilket i grunden är bra, men jag undrar om inte kraftigare tag mot mobbningen skulle komma till stånd om det fanns en sådan risk även i Sverige.

Kommer ni ihåg Barings bank och Nick Leeson?

På Carnegie har en av de anställda blåst upp sina siffror och orsakat att Carniegies tradingresultat måste skrivas ner 128 miljoner kronor. Den anställde har fått focken… Är de inte lite väl hårda 😉 – det är ju bara växelpengar jämfört med vad Nick Leeson lyckades bränna som derivatspekulant för engelska Barings banks filial i Singapore. Han lyckades bränna 827 miljoner pund på misslyckade placeringar mellan 1992 och 1995. Det hela slutade med att Barings Bank, den då äldsta brittiska affärsbanken gick omkull och såldes för en pund till nån holländsk bank.

Både Carnegie och den oturlige anställde kanske kan trösta sig lite med att läsa ett välskrivet sammandrag av hans affärer på Wikipedia eller om Barings Bank och dess fall.

Denna nyhet hittade jag på DN.

Kan vi inte bara skita i fotboll ett tag nu?

Nu har det bråkats igen runt en fotbollsmatch. I åratal har det pågått och fotbollsklubbarna gör lite lama försök att stävja det lite då och då. Samhället griper in med vänsterhanden och petar lite i lagar och förordningar och media blåser upp jätterubriker runt det hela.

Och är det inte just det dom vill, pojkarna som kastar flaskor och pucklar på varandra? Få lite uppmärksamhet och känna sig betydelsefulla ett ögonblick om så bara som en liten del av en pöbel. Det bästa vore väl om vi övriga samhället i ett år, eller så länge som krävs bara beslutar oss för att nog är nog. Vi ger fan i att gå på fotboll, vi köper inga matcher på PPV och vi avhåller oss från att intressera oss, bara ett tag. De flesta av oss skiter ju egentligen innerst inne i vilket lag som lyckas skuffa in bollen i mål flest gånger på nittio minuter. Prova bara att ha ett verkligt problem i livet och känn efter hur viktig matchen MFF-ÖIS känns då…

Kan vi inte bara svälta ut huliganerna och fotbollsklubbarna till detta upphör. Klubbarna kommer inte att göra något förrän det syns i kassaboken och huliganerna kommer inte att sluta självmant förrän ingen bryr sig längre. För att inte tala om media. Den dag lösnummerförsäljningen inte ökar en dag med krigsrubriker om en kastad flaska på nåt derby kommer man att sluta skriva om det, garanterat. (och i samma ögonblick som ingen skriver om det kommer pojkarna på stå inte tycka att det är lika roligt att tjafsa)

DN om dagens bråk, SvD om detsamma.

Det finns plats för humor i det mesta, så även här.

Det är tråkigt att läsa i SvD att könssjukdomarna ökar, med Syfilis, HIV och Klamydia i spetsen. Att vi som växte upp under åttiotalet skyddar oss ganska bra är inte så konstigt, men det verkar som om de som växer upp nu inte alls har haft tillgång till samma information.

På åttiotalet, när HIV var alldeles nytt och läskigt så var skräckkampanjerna kanske inte alltid så nyanserade. Det rörde sig snarare om skräckpropagande – men det var i alla fall ingen som inte visste hur könssjukdomar sprids och de allra flesta valde också att skydda sig. Nu verkar det vara dags för att damma av de gamla affischerna igen.

I alla fall så fanns det en del småkul statistik SvD:s artikel om syfilis idag. Det var nämligen inte bara ungdomarna som visat prov på sexuella utsvävningar i oskyddad skick. En äldre dam på 82 år och en herre på 70 år hade också dragit på sig syfilis. Visst är det upplyftande att läsa att kärleken lever och frodas även i seniora kretsar.

Medge att det ganska dammiga ordet pensionärsdans får en helt ny lyster i skenet av denna nyhet.

Syfilisökning, SvD

Rekord i Klamydiafynd, också SvD