efterlyst.jpgMorgonens tidningar (DN, SvD, AB) är fyllda med beskedet att den 31-åriga tyska kvinna som sedan ett par dagar är misstänkt för morden på två barn, ett och tre år, och mordförsöket på deras 23-åriga mamma i Arboga. Tydligen har kvinnan själv knallat fram till ett par poliser i Tyskland och anmält sig. Detta efter att ha följt svenska medier och dragit slutsatsen att det är henne dom söker.

Torsdagskvällens Efterlyst på TV3 behandlade förstås detta fall med ett ganska långt inslag. Efter inslaget fick vi veta att det skulle följa en intervju med den skadade kvinnans pappa, tillika barnens morfar. Först reagerade nån slags reptildel av hjärnan och jag tyckte att det skulle bli spännande att höra det. Efter ett tag vaknade jag dock till och insåg hur fruktansvärt cyniskt det är av TV3 att genomföra en sådan intervju. Sedan började intervjun… och det var en katastrof! Medmänskligt, journalistiskt och moraliskt. Fy fan, TV3!

För det första var mannen i uppenbar chock fortfarande. Han gjorde ett nästan avstängt intryck och svarade så gott han kunde på frågorna och nöp sig i fingrarna. För det andra var reportern som Efterlyst skickat ut emotionellt totalt jävla nollställd. Hon satt mitt emot mannen på några meters håll med pokeransikte och armarna i kors över bröstet och framförde frågorna som om det gällde ett snatteri eller en fortkörning. För det tredje var frågorna på gränsen till hjärndöda. När hon med ett lite lätt förväntasfullt tonfall i rösten ställde frågan ”Hur känner du inför den person som gjort det här då?” kunde jag knappt sitta kvar i TV-soffan.

Usch och fy och skam på er Hasse Aro och övriga på Efterlyst-redaktionen! Jävla mediegamar! Om du mot förmodan vill se på detta spektakel kan du surfa in på efterlysts hemsida och kolla. http://www.efterlyst.tv3.se/ (även om det bär mig emot att medverka till att fler ska se det där eländet)

Efter något så deprimerande som barnamord och journalistiskt sammanbrott kan det vara bra med något uppiggande. För att balansera det lite… Läs denna underbara historia!

Uppdatering: Nya uppgifter gör gällande att kvinnan nekar till inblandning i morden i Arboga.

Annonser

Det är verkligen på tiden

måndag, 18 Feb-08

Som de flesta andra svenskar är jag sådär måttligt intresserad av banker, deras regler och deras tjänster. Inte för att jag inte inser att det är viktigt för mig vad min bank pysslar med med de besparingar och lån jag har där utan snarare för att jag tycker att det är så förbannat tråkigt att sitta och tänka på pengar och att jag upplever det som ganska oöverskådligt, det där som dom gör på banken.

Den här gillar förstås bankerna. Det är ett riktigt drömläge.

Tänk dig att du har en produkt som varje svensk mer eller mindre måste ha. Din produkt är dessutom av ganska komplicerad natur. Det är få av dina kunder som är så kallade upplysta konsumenter. De allra flesta kommer in på till dig utan att veta vad dom vill ha egentligen, men dom vill i alla fall köpa nåt av dig (spara i fonder, t.ex.) – det ska man ju göra. Det som är så skönt för dig i det här läget är att du kan presentera siffror som du räknat ut på vilket sätt du vill och visa kunden. Dessutom kan du visa jämförande siffror på konkurrerande produkter, även dessa siffror får du räkna ut litegrann på vilket sätt du vill. Litegrann som om bilhandlaren själv fick bestämma hur han ska beräkna bränsleförbrukningen på sina och konkurrenternas bilar och visa dig siffrorna i jämförande tabeller.

Nu ska det bli stopp på det här enligt dagens tidningar (DN). Och det är ju på tiden… Men, varför känns det i magen som att detta inte gör någon skillnad egentligen? Det här är ju bara är ett sätt som banken rövknullar mig på. Dom har ju alla de femtioelva andra sätten kvar så dom kommer att gå med på det här. Med lite sedvanligt knorrande först, förstås.

Med jämna mellanrum uppdagas sånt här och varje gång ska en ny regel sätta stopp för det och aldrig känns det som om det blir mer än en marginell skillnad. Därför att på bankernas marknad är det bara dom som vet spelreglerna, det andra laget – konsumenterna är tvugna att spela, men reglerna är till stor del okända och lite otillgängliga. Dom skrivs dessutom till stor del av bankerna och tillhandahålls bara i form av små finstilta notiser på baksidan av en del papper som man får hemskickade och ingen jävel läser dem. Det är man himla nöjda med på banken.

I nästa liv ska jag bli ond och jag ska jobba på bank och jag ska lura er på pengarna och pensionen och sen ska jag sitta med mina kollegor och skratta åt finansinspektionen på fikarasterna. Sen ska jag gå hem och örfila upp min fru och barn, hälla färgrester i avloppet, lägga färgat glas i behållaren för ofärgat och bara äta kött från riktigt plågade djur. Jag ska ställa min katalysatorlösa veteranbil med stor V8 på tomgång utanför ålderdomshemmets luftintag och jag ska köpa alla biljetter till melodifestivalen i Globen och elda upp dom.

ps. Extra kul att se att Swedbanks privatekonom Ylva Yngvesson i en stor artikel idag råder låginkomsttagare att pensionsspara. Samtidigt menar Ikanobankens företrädare i en angränsande artikel att det inte alltid stämmer… :-). En annan artikel pekar ut hur bankerna tjänar på räntehöjningen och en tredje visar att räntegapet ökar. Som ett brev på posten kommer så ett besked om att vi inte bara behöver bli blåsta av svenska storbanker. Nu kan vi flytta våra pengar fritt inom EU och bli blåsta i hela Europa! 😉 ds.

En köpfri dag

måndag, 12 Nov-07

Den 27:e november infaller den årliga ”en köpfri dag”. Idén är att man genom att inte köpa någonting på 24 timmar uppmärksammar den själlösa konsumtionshysteri som förstör vår jord och förvandlar oss från människor till själlösa konsumenter. En köpfri dag är världsomspännande och börjar efter många år i skuggan uppmärksammas allt mer.

Sprid budskapet runt fikabord, på jobbet och i kompiskretsen. Klistra upp flyers och afficher. Flyers och affischer kan ni ladda hem från en köpfri dags svenska hemsida: http://www.bnd.nu/

forbud.pngEnligt en artikel på idg.se så de tre länder som oftast googlar ordet sex följande: Egypten, Indien och Turkiet – alla tre länder har en genom religion och kultur strikt återhållsam syn på sex. Vidare berättar man att de länder som söker mest på ordet gay är Chile, följt av Mexiko och Colombia – alla tre länderna är katolska med allt vad det innebär i fråga om syn på homosexualitet. Mest sökningar på Hitler har man från Tyskland, Mexiko och Österrike där Hitler åtminstone för Tyskland och Österrikes del är väldigt stigmatiserad.

Det stärker min teori om att tabun, hård social kontroll, strikt religiositet alternativt traditionella värderingar snarare höjer graden av frustration än minskar den. Tabun och stigmatisering snarare höjer attraktionsvärdet än minskar det.

Undersökningar som denna är kanske inte vetenskapliga men för mig utgör de ett starkt argument för att sträva efter en öppen debatt, med så lite av fördömanden och stigmatisering som möjligt. Först när vi har ett tillåtande och öppet samhällsklimat kan vi diskutera svåra frågor på ett bra sätt. Det slutna debattklimatet leder det till att folk sitter lite skamsna i sina vrår och garderobsgooglar efter det tabubelagda och bygger upp en större och större frustration, längtan, fascination eller vad du vill. Sexuell, politisk, religiös eller vad det månde vara. När den fria tanken inte får utlopp på ett ställe pyser det ut på ett annat – men med högre tryck och mer undertryckt längtan.

Låt oss dra fram med skeletten ur garderoberna i vår debatt. Låt oss skapa mer harmoniska och mindre frustrerade samhällen. Sociala förbud och tabun tar inte bort det man vill ta bort, det bara styr om det till det fördolda och skapar frustration.

honesty.jpg

DN rapporterar om att en undersökning som Reader´s Digest genomfört placerar Stockholm i toppskiktet över ärliga huvudstadsbor världen över. Undersökningen gick ut på att man vid trettio tillfällen lämnade en hyffsat ny mobil på en livligt befolkad allmän plats. Sedan ringde upp den från en annan telefon i närheten, presenterade sig som telefonens ägare om någon svarade och försökte få tillbaka den.

I Stockholm fick man tillbaka 26 telefoner, vilket gav en fjärdeplats. 26 telefoner (87%) är en bra mycket högre andel än jag trodde att man skulle få, men det var kul att Stockholmarna visade sig vara så ärliga. Trots det så undrar jag lite om var i Stockholm man placerade ut telefonerna.

Om jag tillåter mig att vara en smula fördomsfull så antar jag att du får jäkligt olika återlämningsfrekvens om du placerar den på disken på ett bibliotek än du får om du lämnar den någonstans i de murrigare delarna av plattan.

Vill du veta mer? Varför inte läsa hela den artikel i Reader´s Digest som DN och SvD refererar.

sonyericsson.jpgIdag fanns en artikel i DN som handlar om den nya tidens mobbing, där filmer och bilder sprids av mobbare på diverse sätt på nätet. Barn har aldrig varit snälla mot varandra men nu har de fått nya fantastiska verktyg att lyfta elakheterna till en helt ny nivå! Det är så att man nästan baxnar när man betänker alla nya möjligheter som står till buds…

På min tid var en av de pinsamma grejerna som kunde hända att klassens tjejer kom inspringande i duschen efter gympan. När det hände var det pinsamt i en dag eller två men idag kan en film eller ett par foton från en mobil spridas vitt omkring och hemsöka den filmade/fotade under en lång tid och i vida kretsar

Andra jävligheter barn utsätter varandra för som att spola/krana någon eller att näcka nån stackare filmas naturligtvis också och även där har mobbarna samma arsenal av möjligheter att dokumentera sin mobbing och därmed chansen att låta övergreppen upprepas om och om igen. Det är inte utan att man är lite glad över att ha vuxit upp på det analoga åttiotalet ibland…

En kollega till mig berättade en grej som hände honom. Han var med sin son på klassresa och i klassresan ingick ett besök på ett badhus. I omklädningsrummet betedde sig alla pojkarna som om de bytte om mitt på Storgatan. Det smusslades hit och dit kalsonger byttes mot badbrallor bakom handukar. I duschen tvättade de sig iförda nämnda badbrallor. Min kollega fattade ingenting förrän en av grabbarna upplyste honom om att de var rädda för att någon skulle filma dem. För mig är en sån histora smått makalös att höra…. Jag trodde inte att det var så utbrett att man i en helt vanlig högstadieklass inte litar på varandra ens i en sådan vardaglig situation. Urk!

Hur kan man komma åt detta? En väg är såklart att gympaläraren eller en annan ansvarig vuxen samlar in alla digitalkameror och mobiler innan gympan, men det känns inte som en hållbar lösning. Dessutom stoppas bara den formen av digitalmobbing och det är bara en bråkdel. Jag antar att respekt för varandra och ökad empati är enda vägen. Tyvärr har skolan nog aldrig varit särskilt bra på något av de områdena och i många fall inte ens intresserade av att jobba med att bli lite bättre.

Länkar:

DN berättar om ett specifikt fall som inträffat helt nyligen. Där var det ett övergrepp som spände över två timmar i centrala stan och ingen ingrep. Ofattbart!
SvD berättar om samma fall.

jordgubbe.jpgOm bara konkurrenterna beter sig illa får man göra vad som helst. I en värld där bara lönsamhet och framtida avkastningsmöjligheter räknas står försiktighetsprincipen, etiskt agerande och miljöhänsyn lågt i kurs. Vi får nästan dagligen exempel på detta.

Med början denna vecka kommer kemikalieinspektionen att godkänna mögelbekämpningnsmedlet Signum för besprutning av jordgubbar. Man gör det inte i första hand för att det visat sig helt ofarligt, EU:s utredning om ämnets ofarlighet är nämligen inte klar, utan för att konkurrenterna får använda det. Detta mönster upprepar sig gång efter annan och den som betalar priset är naturen och därmed i förlängningen alla människor och djur.

Ytterligare en läskig detalj är att en av de ansvariga på kemikalieinspektionen, Astrid Mårtensson, känner sig nöjd med sitt beslut eftersom hon anser sig ha fått all information hon behöver. Vem har hon då fått informationen från? Jo, tillverkaren BASF. Man hade ju önskat att ordningen var sådan att även en opartisk studie krävdes innan man tillåter ett ämne att användas i stor skala.

En opartisk utredning finns dock att tillgå, men den verkar inte ha fått väga in. Det är en utredning genomförd i Danmark som visat att giftet kan orsaka fosterskador. Fast, det kanske inte är så noga, barn föds det ju nya hela tiden och det är ju ändå pengar som står på spel och pengar, mina vänner, det är det enda vi egentligen tycker är viktigt.

Läs gärna följande artiklar/länkar:

DN:s artikel, SvD:s artikel, En artikel om genmodifierad majs jag skrivit tidigare,

En granskning av inkomsterna för 198 personer i maktens toppskikt visar att den genomsnittliga årliga inkomsten är strax under 4 miljoner för 2005 eller 15 gånger den genomsnittliga industriarbetaren. Större skillnader har LO inte uppmätt sedan de började med dessa mätningar för 57 år sedan. I undersökningen ingår bland annat 50 verkställande direktörer, dessas genomsnittliga inkomst låg i närheten av 41 gånger samma genomsnittliga industriarbetare.

Grafen visar den utvecklingen av maktelitens inkomster relativtindustriarbetarlönerna.
(från LO:s rapport.)

Nu är undersökningen genomförd av LO och är således en partsinlaga till viss mån, men ändå! Behövs verkligen en inkomster på 41 gånger en normallön för att folk i näringslivets topp ska göra sitt bästa?!? Michael Treschow, th. och kompani brukar ju hänvisa till att incitament behövs för att få ledningen att prestera så bra som möjligt, men för i h-vete! 41 gånger! Ett annat argument har varit att dessa löner behövs för att våra direktörer annars försvinner utomlands. Tillåt mig tvivla. Nämn en svensk toppdirektör som lämnat sitt svenska toppjobb, headhuntad av ett utländskt storbolag…

Naturligtvis rör det sig om att dessa människor i näringslivets topp hamnat i en egen liten subkultur som tappat kontakten med övriga samhället. Relativt varandra i sin lilla maktsfär tjänar de inte så bra. Du kan säkerligen hitta flera på den listan som muttrar om sin dåliga lön till frugan innan sängdags. Grannen, som är vd på en annan börsfirma kanske lyfter 15% mer.

Är det någon som kan hjälpa mig att förstå detta? Varför behövs dessa löner? Om de inte behövs, varför har de uppkommit?

Jag blir bara irriterad när jag läser om sånt här. Inte för att jag missunnar dem att tjäna bra pengar på att göra ett bra jobb. Det som irriterar mig är att deras definition av vad bra pengar är har drivit iväg och blivit fullständigt orimlig.

Länkar:
DN:s publicering av artikeln
LO:s rapport hittar du här.

Jag vet vem mannen är, HIV-mannen som DN, SvD, Aftonbladet, mfl skriver om. Jag har hans namn, hemadress, personnummer, etc. På något sätt känns det som om jag vill göra något med denna information, men ändå inte. Hmmm, det är inte det att han inte förtjänar att hängas ut, men risken är ju att någon dåre får för sig att skipa rättvisa på egen hand om jag skulle droppa namnet lite här och där. Samtidigt är jag angelägen om att så många som möjligt av hans – ska vi kalla dem offer? – får veta vem denna person är så att de kan komma in för test och eventuell vård. Just nu lutar det åt att inte outa…

Oavsett vad jag beslutar så blir det aldrig fråga om att outa honom här på bloggen.

Så… Vad skulle ni ha gjort och varför?