Motorcykel – den ultimata gubbaccessoaren

Hehe, de senaste tio åren har de som var i tonåren när Easy Rider gick på bio gått och fått gubbångest. Det är så himla kul att betitta dem på stan – fullt utstyrda till sin ungdoms idoler Wyatt och Billy glida omkring på helgerna med tanten på bönpallen.

Det blir liksom en sån där rolig kollision av intryck när man ser sin gamla svenskalärare, timid och allmänt försiktig utstyrd till nån slags mc-gängledare. Lite som öl och tandkräm, apelsin och fishermans friend eller varför inte revisor utstyrd till bandidosmedlem.

Nåja, de får ju i alla fall leva ut den ungdomsdröm som legat och jäst i trettio år eller mer. Undrar vad vi sjuttiotalister kommer att ta oss till. Kanske kommer vi att utklädda till Luke Skywalker åka med Virgin space travels till månen och ta en bira med nån polare med Stormtropper-outfit.

I alla fall så testar DN hojar idag, men jag skulle vilja passa på att puffa för en annan typ av fordon som många bikerdrömmare egentligen borde ta sig en titt på:

Är det bara jag som inte blir engagerad av VM?

Jag vet inte om det är jag, eller om det är ett mera utbrett fenomen. Förr om åren kunde inte vilda tigrar få mig att missa en svensk match i hockey-VM. Hela dagen kunde läggas upp för att passa in matcherna. När rättigheterna till hockey-VM köptes av TV3 och inte så många hade kanalen blev familjer med TV3 helt invaderade av vänner och bekanta under hockey-VM. Det känns inte som om det är så längre, eller?

Är det fler som har samma känsla? Att de otroliga OS-turneringarna med alla NHL-spelare tillgängliga till slut har slagit ihjäl hockey-VM. Eller är det något annat som gjort det? Eller är det bara jag som inte bryr mig, är andra lika intresserade som förr?

Sverige förlorade visst mot ryssarna igår. Det fick jag veta när jag slog upp tidningen idag – förr hade jag inte kunnat missa matchen för allt smör i småland.

Kommer ni ihåg Barings bank och Nick Leeson?

På Carnegie har en av de anställda blåst upp sina siffror och orsakat att Carniegies tradingresultat måste skrivas ner 128 miljoner kronor. Den anställde har fått focken… Är de inte lite väl hårda 😉 – det är ju bara växelpengar jämfört med vad Nick Leeson lyckades bränna som derivatspekulant för engelska Barings banks filial i Singapore. Han lyckades bränna 827 miljoner pund på misslyckade placeringar mellan 1992 och 1995. Det hela slutade med att Barings Bank, den då äldsta brittiska affärsbanken gick omkull och såldes för en pund till nån holländsk bank.

Både Carnegie och den oturlige anställde kanske kan trösta sig lite med att läsa ett välskrivet sammandrag av hans affärer på Wikipedia eller om Barings Bank och dess fall.

Denna nyhet hittade jag på DN.

Sköna katter

Vissa för oss nördar, vissa för alla. Läs dem för dig själv med gollumröst och sluddrigt tal… Jag skrattar ihjäl mig!

Håll till godo: