Viktig balansgång för media: avd. för absurda rubriker

fredag, 8 Feb-08

rubrikmakare.jpgAtt sålla med varsamhet och rapportera korrekt är, kan man tycka, en viktig uppgift för medierna. Under min tid som vuxen inbillar jag mig att man generellt blivit sämre på det med kvällspressen i spetsen.

Ofta är det rubriksättarna som i sin ambition att skapa en säljande rubrik fullständing perverterar en artikels innehåll.

Idag har både DN och Svd två ganska bra artiklar om biodrivmedel. Artiklarna innehåller balanserade referat av två undersökningar av biodrivmedel som publicerats i en av de mest ansedda vetenskapliga tidskrifterna, Science. Så långt är allt gott. Artiklarna presenterar beräkningar för hur snabbt det blir en minskning av koldioxidutsläppen vid övergång från olika biotoper till biodrivmedelsproduktion.

Sen kommer rubriksättarna in, dessa mediemarknadens krämare, och vad gör dom? Jo, SvD:s krämare väljer att sätta rubriken: ”Etanol allvarligt hot mot miljön” och DN:s krämare sätter följande rubrik: ”Biobränsle fara för klimatet”

Man undrar om rubriksättaren ens bemödat sig att läsa artikeln? Att dom dessutom förvrider innehållet i artikeln och skapar en bild av att det är bättre med ett fossilt bränsle kommer bara på köpet.

Nej tack till IQ-befriade rubriksättare i förmodat seriösa tidningar. DN och SvD gör bäst i att förpassa såna här rubriksättare till kvällspressen där dom hör hemma. Där kan dom få sätta rubriker om senaste Idolvinnaren, Kicki Danielsson som rasar över något eller rapportera om fröken Spears senaste sammanbrott.

Annonser

9 svar to “Viktig balansgång för media: avd. för absurda rubriker”

  1. Tomas S Says:

    Det vore mer intressant att veta vad du som ”miljöintresserad” tycker om själva rapporten än att få det uppenbara påpekat för sig – att de stora tidningarnas journalister inte är särskilt insatta i något av det de skriver.
    🙂

  2. Alfaman Says:

    Sen blir man också lite förvånad över vissa inlägg och bloggar. Det verkar som en del inte ens läser själva artikeln innan dom fäller ett utlåtande. Debatten kring etanolen är onekligen onyanserad.

  3. hanubabbel Says:

    Tomas: Vad jag tycker om rapporten… Ja, vad ska man tycka. Rapporten i sig har jag inte läst, men i och med att den har fått publicering i Science kan man utgå från att den är väl undebyggd.

    Att det är problem med vissa sorters biodrivmedel är helt solklart och har varit så en tid nu. Som miljömupp fortsätter jag att tycka det jag tyckt länge och det är att vi förrutom att börja använda förnyelsebart bränsle även måste använda mindre.

    Sen är det ju med framställning av biobränslen som med all annan ny teknik, den måste förfinas och det är ju det som sker hela tiden. Det som verkar mest intressant just nu är framställningen av den andra generationens biodrivmedel. Den framställs inte som de flesta exemplen i artikeln från jästa spannmål och andra jordbruksprodukter utan från förgasad cellulosa som kan komma från skogen, restprodukter från livsmedelsindustrin etc.

    Det viktigaste att tänka på är att den mest miljövänliga kilowattimmen är den vi inte använder och det är där jag tror att vi har framtiden. Vi blir tvungna att använda mindre energi. Om trettio år kommer du inte att se folk pendla till jobbet ensamma sittandes i 1,5 tons bilar.

  4. hanubabbel Says:

    Alfaman: Jag vet inte om du vill att jag ska kommentera det där… Själv tycker jag också att debatten är onyanserad. Det har nästan gått lite religion i vissa delar av den, men så är det ju med all debatt egentligen.

  5. Tomas S Says:

    Tack för tankarna. Gengastekniken i kombination med Fischer-Tropsch kanske kan vara nåt (även om koldioxidproduktionen är omfattande), som du säger. EROEI är högre än för ren etanolproduktion, så det är ju alltid nåt, men jämfört med vanlig fossil olja så är det ändå lågt.

    Håller delvis med att det viktigaste att tänka på är vad vi inte använder. Skulle vilja vända på det lite grann och säga att det viktigaste är att tänka på hur mycket vi har råd att använda oss av i framtiden.

    Om man ersätter fossil diesel med syntetisk, dieseln idag kostar 12kr/l, EROEI för syngas/F-T är hälften av fossil olja och biomassa på sin höjd kan ersätta 10% av vår fossila energikonsumtion, så hamnar man mycket grovt räknat på ett literpris för diesel på 240kr (i dagens penningavärde). Det säger sig självt att det är ren idioti och det går inte att använda så dyrt bränsle så som vi gör idag (särskilt med tanke på att en vanlig bils effektivitet är så låg som 10-15%, räknat på en person i bilen).

    Då kanske det är bättre att utnyttja elbilar istället. Men även där har inte framtiden något hisnande att erbjuda, även om man bortser från hela lagrings/batteriproblemet. Var ska elen komma ifrån om man ersätter alla fossila bränslena är det ingen som riktigt lyckas förklara än. Kärnkraft verkar vara det enda kortsiktigt hållbara, men läser man produktions/reservrapporter från andra organisationer än kärnkraftslobbyn så ser inte urantillgångarna så där hemskt lysande ut heller.

    Frågan blir då alltså hur mycket har vi råd att använda? Måste vi i väst skära ner konsumtionen med 50%, 75%, 95? Hur förbereder man ett helt samhälle för det? Det politiska och ekonomiska systemet? Det står rätt mycket på spel med den billiga energins frånfälle..

  6. Jonas Martén Says:

    Biodrivmedel och biobränsle ja…. orden för med sej lite blandade känslor för mej.
    Som verksam i skogsbranschen är jag ju givetvis glad över den ökade efterfrågan och förmodade Ännu större efterfrågan i framtiden på biobränslen.

    Men …. jag har sedan årtionden varit av den meningen att vi borde använda oss av mera biobränslen av olika anledningar:

    – Arbetstillfällen, speciellt i såna byhålor som jag bor i.

    – Säkerhetspolitiska, då det ju knappast kan betraktas som en säkerhetspolitisk fördel att vara beroende av olika knäpphuvuden runt om i världen för att upprätthålla ett fungerande samhälle.

    – Handelsbalansen.

    -Maktbalans, Utikespolitiska eller hur jag nu ska uttrycka det.
    mer i klarspråk kanske , oberoende ger större handligsfrihet på en internationell arena.

    -Fattiga länders och enskilda individers möjlighet att utvecklas och bli mera självständiga.

    -Miljöfördelarna , givetvis !

    – Och så strider det ju faktiskt mot mitt sunda bondförnuft att hämta sitt drivmedel i en annan del av världen när man kan producera det lokalt.

    Och vad är det då som upprör mej ?
    Jo att allt för få haft samma åsikt som mej förstås : )
    Och framförallt, varför har inte miljörörelsen tryckt på hårdare och kommit med konkreta handlingsplaner och förslag ?
    Som jag ser det har man mest koncentrerat sej på att vara arg och vara emot !
    Skogsbruk har ju varit bland det värsta man kunnat tänka sej.

    Så lite konfunderad är jag …..hur jag som producent av virkesråvaror i olika kavalitéer och sortiment förvandlats från en avskydd trädmördare till världens frälsare ????
    Eller kanske jag är både och ???
    Skratta eller gråta ???

    Och det som upprör mej på lite mera praktisk nivå är att staten nu står helt utan forskarråd, handlingsprogram för hur vi ska få fram all denna enorma mängd av bioenergi som nu med våld ska tvingas fram.

    Vad jag bla. tänker på är den stora areal av nedlagd åkermark som ju borde vara en självklar producent av biobränsle.
    Vad jag efterlyser är kampanjer med råd om vilken gröda man ska välja ur olika synvinklar som produktionsförmåga , landskapsbild, naturvärden mm. samt en spark därbak för att sätta igång produktionen.

    … några synpunkter från min lilla vrå.

  7. hanubabbel Says:

    Som alltid bra kommentarer, Jonas! Jag kan bara instämma i många av punkterna. Miljörörelsen är en mångfacetterad rörelse. Där finns allt ifrån människor med små specialintressen till människor med en bred syn. Där finns månniskor som vill förändra hela vårt sätt att leva till dem som bara vill att vi ska göra det mer skonsamt och med en tanke på kommande generationer.

    Vad det gäller skogsbruk och miljörörelsen så tror jag att de som är emot skogsbruk helt och hållet är väldigt, väldigt få i alla fall är dom inte i majoritet om än högljudda ibland.

    Som jag ser det så har vi i Sverige fantastiska möjligheter att på ett hållbart sätt framställa träråvaror för såväl papper, byggnadssektorn och biomassa. Vi har ytor, infrastruktur och industrin för det. Därtill kommer framtida och pågpående klimatförändringar med ökad tillväxt i skogen…

    Det jag tycker är viktigt är dock att vi är rädda om vår riktiga skog. Jag pratar alltså om skog som stått oavverkad i flera generationer, gammelskog, urskog, vad du vill. Den skogen är en krympande resurs och jag hoppas verkligen att vi vet vad vi gör när vi avverkar sån skog. Tyvärr är jag inte säker på det. VI brukar inte riktigt veta det, vi människor.

    Vår övriga skog, den som redan är i bruk och avverkas tycker jag mer är att betrakta som tall- eller granåker och kan därför hanteras därefter. Brukas, röjas och vårdas, kanske rent av gödas – men återigen: Det är viktigt att vi fattar vad vi gör innan vi börjar ösa ut gödning i stor skala på våra gran- och tallåkrar.

  8. Jonas Martén Says:

    Så kan det nog vara , att dom som gapar mest märks mest.
    Logiskt. Men dom irriterar mej som f*n. : )

    Håller med dej om att det är viktigt att bevara urskog, naturskog eller vad man nu vill kalla det.
    Det råder faktiskt ett allvarligt definitionsproblem där, det låter som ett skämt men så är det faktiskt.
    Som det ser ut nu tycker då jag med viss insikt i näringen att vi bla genom Fsc och Pefc certifieringarna schablonmässigt skyddar fel marker.

    För att ansluta sej till Pefc och Fsc certifieringen skall man förbinda sej att avsätta 5% av den produktiva skogsmarken ( observera! den produktiva marken, ej impediment som redan sparats)

    Som det ser ut på mina marker tvingas jag ”leta” bestånd att bevara.
    Kanske en annan skogsfastighet inehåller mycket större areal skyddsvärd skogsmark.
    Där kommer med största sannolikhet ändå bara 5% att avsättas.

    Dom statliga pengarna räcker i dagsläget inte till att skydda dom skogar som verkligen är värda att skyddas.

    Däremot håller jag inte riktigt med dej om att vi ska betrakta all övrig mark som plantager eller åkrar. Men det är väl också lite av en definitionsfråga.

    Den sk. detaljhänsyn som vi kallar det är ytterst viktig bla . för att skapa korridorer för olika arter att sprida sej.
    Och genom detaljhänsynen kan många arter leva och frodas även i en ”produktionsskog”
    Däremot tror även jag att vissa marker kan brukas som rena plantager.
    Dom skyddszoner vi idag lämnar mot myrar , bäckar mm. kommer att utvecklas och i framtiden vara tom. ännu värdefullare än dom är idag.
    Under många decennier avverkades även dessa och det får vi på olika sätt lida för länge.

    Tyvär är vi inom skogsbruket otroligt dålig på att informera om hur otrolig mycket energi vi faktiskt lägger ner på naturvård och varför vi gör som vi gör.
    Ex.vis lämnade torrträd och vindfällen kan för vissa mäniskor verka fult, slarvigt och långt ifrån välvårdat men dessa kan vara både bostad och matsal för flertalet insekter, fåglar mm.

    Att lämna ett snår med björksly orört kan kan tyckas positivt men det kan även vara så att det ekosystemet lider brist på är grova lövträd och då kan det vara bättre att röja fram åtminstone vissa stammar så att dom kan växa sej stora och grova.

    Vad jag vill belysa är att naturvård inte likt skönhet ligger i betraktarens ögon utan ibland även kräver ganska mycket kunskap för att förstå.
    Naturvård kan faktiskt vara riktigt fult samtidigt som det är riktigt värdefullt.

  9. hanubabbel Says:

    Intressant läsning, Jonas! Som stadsråtta känner man sig lätt akterseglad när man diskuterar skog och mark med dig! Jag får tacka så mycket för en bra lektion i skogsvård. Tankarna kring naturvård inom skogsbruket som du förmedlar kompletterar verkligen den bild som jag och säkerligen folk i allmänhet har.

    Jag ska medge att det är hårddraget att kalla produktionsskog för gran och tallåker och jag ska villigt erkänna att det är orättvist. Speciellt i skenet av vad du berättar.

    Varför jag väljer att kalla det gran och tallåker är egentligen inte ett uttryck för ringaktning utan mer för att göra skillnaden mot verklig urskog tydlig. Urskogen är viktig att bevara men jag villa att det också ska framgå att jag tycker att skogsmark som brukas med omsorg är en viktig del av vår landskapsbild. Precis som södra sveriges slätter med odlad mark och andra kulturlandskap. Människan har gjort sig till en del av naturen och det är inget vi kan ändra på eller kanske ens bör ändra på.

    Jag tycker inte att det finns någon motsättning mellan ett levande skogsbruk och bevarandet av artrikedom och urskog och jag hoppas att den (mycket lilla, men kanske högljudda) delen av miljörörelsen som vill stoppa skogsbruket ska ta reson och lyssna på argumenten.

    Vi tycks vara eniga om att skogen är en resurs som vi ska använda och vårda.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: