Antideppressiva är inte enda lösningen

tisdag, 27 Mar-07

Jag blir lite brydd över att se att antalet användare av antideppressiva medel ökar år för år. Tidningarna rapporterar gärna om detta och slår på stora trumman över hur illa människor mår. Det jag saknar är en lite mer djuplodande analys av läget. Det är för lätt att bara notera att fler mår illa eller möjligtvis att fler som behöver hjälp får hjälp. Det är ingen analys…

Varför inte ha en sansad och analytisk debatt om vad som kan vara de verkliga bakomliggande orsakerna? Det vore intressant att få lika mycket uppmärksamhet kring dessa bakomliggande orsaker som vi har runt själva ökningen. Tyvärr har vi alltför mycket av symptomrapportering i media idag och alltför lite av analys.

Själv påstår jag mig inte veta vad som ligger bakom, jag nöjer mig med att konstatera att om fler och fler mår dåligt trots att vår materiella välfärd ökar så är det i alla fall inte brist på prylar som är orsaken.

Länkar:

Annonser

2 svar to “Antideppressiva är inte enda lösningen”

  1. Christofer Says:

    Jag kan verkligen hålla med om att det finns en otrolig brist på analys i den nyhetsrapportering som är marknadsmässigt anpassad för den breda massan. För den som inte nöjer sig med krassa konstateranden om läget så finns det ju dock en uppsjö av olika alternativa källor tillgängliga via det vidavälds omspännande nätet.

    DN är ett företag som drivas utifrån ett vinstintresse och därmed i likhet med andra företag anpassar sin produkt i enlighet med den upplevda efterfrågan. Utifrån detta tycker jag mig kunna sluta mig till att den breda massan faktiskt inte efterfrågar denna typ av analys. Jag tycker mig också kunna skönja ett mönster för vilken typ av analys som efterfrågan saknas; för det är ju inte alls så att medielandskapet är totaltbefriad från djupare analys innom alla ämnesområden. De områden där efterfrågan av analys enligt mig oftast tycks saknas är i huvudsak de som på ett eller annat sätt skulle kunna komma att tolkas som eller leda fram till ett ifrågasättande av den egna jagkonstruktionen och/eller livsstilsmönster. Då jag är av den uppfattningen att depressioner i hög utsträckning bör förstås sociala/kulturella fenomen innebär en analys av dessa ofrånkomligen ett belysande av skuggsidorna av vår kulturslivstil varpå den kommersiella efterfrågan uteblir. Utöver de rent ekonomiska aspekterna så bör det ju kanske också tilläggas att kulturen som sådan inte alltid hyser incitament att så att säga avslöja sig själv. Dock så bör det för den kritiske granskaren vara tämligen svårt att acceptera den i vår kultur förhärskande föreställningen att lycka kan köpas, ens om det är frågan piller vi får i utbyte. Att det trots allt är så svårt för så många att genomskåda detta har nog att göra med de fasta grepp de klammrar sig fast vid sina livstilar som på något egendomligt vis förefaller ha kommit att prioriteras över den egna och omgivningens välmående.

    Jag önskar dig en välmående dag!

  2. hanubabbel Says:

    Jag kan skriva under på allt du säger, Christofer! Särskilt håller jag med om att kommersiell media saknar incitament att skriva om frågor som hämmar konsumtionen. Det blir ju minst sagt snårigt att sälja annonser om tidningen anses som allmänt antikonsumistisk. Ditt sista konstaterande är riktigt klarsynt – ett upprätthållande av den livsstil man valt verkar i många fall vara viktigare än något annat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: